Ordföranden: Vår viktigaste seger någonsin #JFT96

Bild till nyheten Ordföranden: Vår viktigaste seger någonsin #JFT96
​Den 15 april 1989. Den värsta dagen i Liverpools gloriösa historia. Dagen då 96 människor oskyldigt miste sina liv, när allt de ville var att se en fotbollsmatch. FA cup-semifinalen mellan Liverpool och Nottingham Forest på Hillsborough Stadium i Sheffield.

Ni kan med all säkerhet storyn idag. Ni känner antagligen till den lika väl som historierna om det som Liverpool presterat på plan under 124 år som fotbollsklubb. 

För så har det ju kommit att bli. En händelse som på alla sätt djuprotat sig i vårt DNA. Som kommit att forma oss och skapa distans till vad som egentligen är viktigt här i världen. Vilka matcher man faktiskt kan förlora. Och vilka matcher man kommer att kämpa hela livet för att vinna.

Den 15 april 1989 kommer också att för evigt ha korrigerat tonläget på You’ll Never Walk Alone. Och innebörden av den. Och när vi under de senaste 27 åren sjungit om en gyllene himmel bortom stormens öga, ja, då är det antagligen idag vi har sjungit om. Den 26 april 2016.

Idag har vi nämligen fått sanningen, som så många kämpat för under så många år, presenterad för oss. I svart på vitt. Av högsta instans.

”Var fansens agerande en del i den katastrof som kom att uppstå på Lepping Lane?” (Den läktarsektion där tragedin utspelades), löd en av frågorna som presenterades till juryn idag.
Och svaret var ett rungande ”Nej”. Något som fick glädjescener att bryta ut i rättssalen.

Flertalet frågor dessförinnan och därefter besvarades däremot med ett ”Ja” och då handlade det främst om att Polisen förväntades ha skött sitt jobb bättre. Kontrollen av arenan konstaterades dessutom undermålig och besluten som togs i samband med öppnandet av olika entréer pekades ut som direkt ödesdigert för utgången av det som skulle bli en fantastisk fotbollsdag för 96 förväntansfulla supportrar.

Sanningen är nu alltså ute och det finns hundratals familjer på Merseyside som äntligen kan sova bättre om natten – och ett par fantastiska eldsjälar som hunnit lämna oss, som får frid där de befinner sig nu. Jag tänker främst på en kvinna som Anne Williams, som under hela sitt liv kom att kämpa för sin son, Kevins, och de övriga 95 personernas arv. Att deras död aldrig skulle få ses som deras eget fel. Utan att det, precis som det konstaterades idag, handlade om att de blev offer i ett organisatoriskt fiasko. Anne hann aldrig uppleva denna dag. Nedbruten av sitt engagemang och drabbad av obotlig cancer lämnade hon oss för tidigt. Men någonstans hoppas jag att hon skålar med alla andra som slogs för rättvisa. Och med de 96 som fått följa Liverpool från annat håll sedan den hemska dagen för 27 år sedan.

Under 27 år har Liverpool Football Club växt ut till att vara något så mycket mer än just en fotbollsklubb och jag är övertygad om att vi för evigt kommer att sjunga om de 96 som lämnade oss alldeles för tidigt. Samtidigt hoppas jag att dagens konstaterande kan vara början på slutet på den kamp som ingen närstående någonsin ska behöva utkämpa. 

Med konstaterandet hoppas jag också att man nu inleder rättegångar mot de personer, företag och organisationer som låg till grund för katastrofen i Sheffield. Och att rättvisa nu också skipas.

Men sanningen är framme. Om än 27 år för sent. Men ack så skönt den här segern smakar.

För det är som det sagts. You picked on the wrong city. Scousers ger sig aldrig.

You’ll Never Walk Alone – Justice For The 96


11 kommentarer

  • Annons
  • Annons
  • Annons
  • Annons
  • Annons
  • Annons
Stöd våra sponsorer