Vinnare av signerade böckerna

Intresset för att skriva om natten i Istanbul var överraskande klent, men likväl har vi utsett tre vinnare som får en bok hemskickad under denna vecka:

Mats Johansson, Malmö.

Bo Dahlkvist, Örebro.

Antoni Kimpinski, Göteborg.

Gratulerar!

Bidragen presenteras i tur och ordning nedan:

2015-05-21 19:31, Mathyou

Här finns det också en del minnen som aldrig försvinner. Det största kanske man skall ge till supportrarna som i halvtid sjöng You´ll Never Walk Alone hela pausen så det hördes i halva Istanbul. Gerrards vevande med armarna efter sitt mål eller hans underbara vrål när han lyfte pokalen. Men mitt starkaste minne faller trots allt på Jamie Carragher, när han vrider sig i plågor och knappt kan stå upp av sin kramp men vägrar avsluta, för att efter en liten stund kasta sig in i en situation för att bryta. Vilken oerhörd kämpainsats, mod, vilja och han hade offrat en kroppsdel för att vinna matchen för sitt Liverpool. Så det får bli mitt bidrag och bästa minne denna sagolika kväll/natt.

2015-05-25 15:15, Five_Times

Jag hade bestämt mig för att se matchen på O'Llearys i Sumpan, hade då en liten lägenhet vid Solna station. Kom dit och bänkade mig vid baren fick snart sällskap av ett stort gäng Milanfans. Fick sitta och lida hela 1:a halvlek med många kommentarer från Milankillarna. Jag tröttnade i halvlek och åkte hem för att se slutet av "skiten" hemma. När jag kliver in i lgh och slår på matchen så gör Alonso 3-3 på straff, fattar ingenting tar på mig igen och rusar till våran lilla lokala pub och såg där resten av härligheten. Så mitt minne är Alonsos straff som man först trodde att han missat men han gjorde mål på returen och att jag missade två mål för att jag trodde att det var kört. Men ack vad jag bedrog mig.

Det skulle ha varit fint att suttit kvar bland Milanfansen känner jag idag. Så stolt jag bar matchtröjan dagen efter på jobbet. YNWA på er alla.

2015-05-24 23:12, SpionKop

Fantastiska minnen och en fantastisk kväll!

Kommer ihåg hur jag stängde av i halvtid och satte mej och började söka lägenhet på blocket i ren chock. Strax innan andra skulle börja knöt jag näven och sa nä nu jävlar tar vi det och satte på teven, fyfan alltså, Gerrards mål ingav hopp, när Smicer gjorde tvåan så bubblade det ju i kroppen, glömmer aldrig hans ansiktsuttryck när han jublar. Chansen finns - och sen en straff på det. Jag minns hur det gick som elektricitet genom hela kroppen när Alonso klev fram, tiden stod fan stilla! Efter var jag helt tömd i kroppen...åh så ljuvligt!

Vinnarna är även underrättade via e-post.