Sammanfattning av säsongen | 2010-05-09 18:46:56

Det här är inte någon rolig text att läsa, utan bidrar snarare till nedstämdhet och depression. Så ni som vill ha en trevlig kväll med vänner och familj samt en god nattsömn kan sluta läsa nu. Men, jag antar att de flesta av oss alla redan är deprimerade, så what the hell: Här kommer min bild av säsongens grava tillkortakommanden både på och utanför planen.

Såhär skrev jag i min säsongssammanfattning 2008-2009, full av tillförsikt och glädje inför 2009-2010: "Säsongen har kantats av en del störningsmoment som jag helst slipper nästa säsong. Vi behöver harmoni. […] För att vinna titeln måste vi med största sannolikhet förbättra oss ytterligare lite till. Rafa måste vara lite smartare och spelarna måste vara lite bättre. Vi måste behålla våra nyckelspelare och fortsätta bygga på den kontinuitet som finns, tillsammans med den erfarenhet som nu finns av att ha varit med i titelracet. […] Det handlar om drivkraften att ta vara på en unik möjlighet. För aldrig har väl förutsättningarna varit bättre än nu. Dessutom skulle LFC återigen vara själva på sin "fucking perch".

Vad som hände? Jo, inget av detta blev verklighet. Allt blev snarare en mardröm som aldrig verkar ta slut. Störningsmomenten utanför planen eskalerade till fullskalig kris. Den olösta ägarsituationen och klubbens katastrofala ekonomi gjorde klubben handlingsförlamad. Rafa tog ödesdigra felbeslut och spelartruppen underpresterade. Nyckelspelare försvann och ersattes inte. Skadesituationen var under långa perioder overkligt betungande för en från början redan tunn trupp. Och värst av allt: Det finns ingen snabb lösning på problemen. Jag är rädd för att klubbens framtid är allt annat än ljus, den är snarare fullkomligt nattsvart.

I de flesta andra klubbar hade en sådan här säsong renderat i entledigande för managern. Vi har gått från att ta poängrekord och slåss ända fram till målsnöret, till att knappt ta oss in i Europa League. Vi har för första gången under Rafa misslyckats med att ta oss vidare från gruppspelet i C.L. Vi har i princip halverat vår poängskörd på bortaplan. Dessutom kan jag inte komma på någon endaste spelare som överpresterat den här säsongen mer än Reina. Jag kan heller inte komma på någon match där vi spelat så bra som vi gjorde under de avslutande månaderna förra säsongen. Det är ett fruktansvärt facit för Rafa och något han måste ta ansvaret för. Visst, det finns förmildrande omständigheter i den meningen att vi inte har investerat i spelartruppen de senaste åren och inte kan konkurrera om de bästa spelarnas lönekrav, men det är långt ifrån hela förklaringen. Den här säsongen är rätt och slätt en missräkning utan dess like. Vi har underpresterat på alla plan.

Men Liverpool FC är ingen normal klubb – både på gott och ont. Vi befinner oss just nu i en situation där inget är svart eller vitt, där inget är solklart eller klockrent. Vi vet inte när klubben blir såld, vi vet inte vilka ägare som kommer in, vi vet inte vilka resurser som finns och kommer att finnas, vi vet inte vilka spelare som tappat förtroendet för Rafa, vi vet inte vilka spelare som vill lämna, vi vet inte vad Broughton, Purslow och Rafa har pratat om och vad deras planer är etc etc. Vi vet med andra ord ingenting. Ingenting. För min egen del komplicerar alla dessa frågetecken min bild av Rafas framtid i klubben något oerhört.

Hade frågetecknen istället varit utropstecken hade jag kunnat köpa att det är dags för en nystart på managersidan. Låt säga att vi hade haft en ny ägare på plats som inte skuldsätter klubben ytterligare och har en rejält tilltagen transferbudget, ja då kanske klubben hade mått bäst av att låta en ny kraft spendera dem. Då hade vi kunnat locka till oss toppnamn som Mourinho eller Capello – världsnamn som hade kunnat motivera spelarna på nytt. Det hade dessutom löst det som jag tror är en allt större konflikt inom spelartruppen vilken har bidragit till att laget inte presterat som en enhet – mellan de som vill ha kvar Rafa (Torres, Mascherano etc) och de som vill ha bort honom (Gerrard, Carra etc).

Men sådan ser inte verkligheten ut just nu. Jag utgår från att ägarfrågan inte kommer att vara löst förrän tidigast i höst. Purslow misslyckades med att säkra investering i klubben fram till mars, vilken var bankernas initiala deadline. Rhone Group var de enda som lade ett bud: £110 mille för 40%, vilket motsvarar £275 mille för hela klubben. Den värderingen rimmar oerhört illa med jänkarnas, där rykten säger att en av dem låg värdering hamnar kring £500 mille. Möjligen är det så att försäljningen av hela klubben kan locka fram nya och nygamla investerare, men även om så är fallet känns det fullkomligt orimligt att allt skulle falla på plats inom en snar framtid. Jänkarna har alltså paralyserat klubben fullständigt. Hade de inte övervärderat och skuldsatt klubben å det grövsta hade vi haft nya ägare nu. Då hade klubben kunnat välja att gå skilda vägar med Rafa under ordnande former om så hade önskats. Istället förhandlade man fram en klausul tillsammans med Rafas agent som ger Rafa rätt till cirka £15 mille om han ska sparkas, vilket gör att klubben inte har råd att sparka honom.

I den här kontexten måste tränarfrågan ses. De supportrar som envist höjer sina röster om att få Rafa sparkad tycker jag missar the big picture. Det handlar inte om att jag är pro-Rafa, det handlar om vår klubbs välbefinnande och dess framtid. Ingen är viktigare än den, ingen spelare och ingen tränare. Allvarligt talat, vilken topptränare skulle ta över klubben utan att ägarfrågan är löst? Vem i den yttersta tränareliten skulle ta ett jobb utan att veta vilka förutsättningar och villkor som råder? Förmodligen ingen. Då kommer vi stå där med en second rate manager som inte har den fotbollsmässiga kompetensen att ta oss framåt.

Det pratas om Hodgson och O´Neill, men när jag tänker på dessa två i LFC vill jag begå harakiri. Hodgson är en fantastisk manager som har varit underskattad i England länge, men är det något LFC-fansen vill ha efter Rafa så är det ett mer offensivt spel. Och Hodgson förespråkar den mest rigida 4-4-2 uppställningen jag kan tänka mig. Det är liksom Lagerbäck i kvadrat och 30 år tillbaka i tiden. Tack, men nej tack. O´Neill? En manager som verkligen får ut det mesta av sin trupp och som är van vid att jonglera med begränsade resurser. Visst, om vi har målsättningen att vara ett lag som slåss bakom topp 4 och utan framtida världsstjärnor. Men definitivt inte om vi ska vara med och slåss om stora titlar, det har han ingen som helst erfarenhet av. På den här punkten saknar jag fortfarande rimliga alternativ från Rafa-kritikerna: Det gapas om hans avgång, men det sägs väldigt lite om ersättarna. Och då har jag inte ens berört problematiken ifall flera nyckelpersoner i coachbesättningen följer med Rafa. Det har ryktats om allt från 6-12 st. Vem ska tillsätta dem i sommar när vi står utan tränare och har en dysfunktionell klubbledning utan handlingskraft? Kommer omdaningen av akademin avstanna och återigen bli den oprofessionella och inkompetenta verksamhet som var fallet tidigare? Det här är aspekter av vår klubb som jag genuint oroar mig för och som jag tror kommer förvärras om Rafa lämnar klubben i dess nuvarande tillstånd.

Samtidigt oroar jag mig för andra aspekter ifall Rafa blir kvar. Det känns som att han har svårt att motivera spelarna och att de inte längre spelar som ett lag. Om motivationsbristen beror på att vissa tappat förtroendet för honom eller handlar om det allmänna tillståndet i klubben vet jag inte, men det är managerns uppgift att rätta till det. Och motivation har väl inte direkt varit hans största styrka. Om Rafa ska vara kvar måste han ena gruppen och förändra sitt man-management. Jag vet inte om någotdera är möjligt att genomföra. Går det att sluta fred med en kapten som ser alltmer desillusionerad och oinspirerad ut? Och som sannolikt inte spelar för honom längre utan istället undviker att backa upp honom offentligt? Rafa framstår ibland som kompromisslös i sitt agerande gentemot spelare och klubbledning. Han trampar på tår och blir ovän med folk. I framgång är det lätt att acceptera, men i motgång dröjer det inte länge förrän kritikerna tar sig ton. Möjligen är det så att Rafa gått ett steg för långt den här gången, att han inte har nog stöd från spelare och klubb att vända på skutan.

Det sägs att Rafa blivit osams med Purslow över att den senare misslyckats med att ge Marouane Chamakh ett kontraktsförslag, vilket nu ser ut att resultera i en övergång till Arsenal för hans del. Även om det luktar Rick Parry lång väg över det agerandet, så känns det långt ifrån smart att alienera sig från någon som man tidigare haft en bra relation till. Klubben behöver stå enad och inte endast konstitueras av interna stridigheter. Vad Purslow har sysslat med de senaste månaderna är dock höljt i dunkel. Efter att hans möte med SoS publicerats har han varit knäpptyst, i synnerhet efter att Broughton kommit in. På TTT och RAWK går rykten om att det är Purslow som är läckan kring klubbens version av de inställda mötena mellan Broughton och Rafa: Där det felaktigt hävdades att det var Rafa som hade ställt in flera möten och där det insinuerades att de inte var viktiga för honom. Om så är fallet har en orm på VD-posten bara ersatts med en annan. Vilken annan slutsats går annars att dra när man läcker till en av de journalister som aktivt för kampanjer mot Rafa – Henry Winter på The Daily Telegraph? 

När jag tänker på vem eller vilka i maktposition inom LFC som egentligen värnar om klubben så blir jag mörkrädd. Ägarna behöver vi ju inte ens nämna. Alla kommentarer är egentligen överflödiga. Det räcker med att ta en titt på de nyligen publicerade ekonomiska rapporterna för 2009: Klubben blöder finansiellt efter 3 års kontinuerlig misskötsel, men dagen de lämnar lär de göra en rejäl vinst ändå, troligen uppemot dubbelt så mycket som de betalade för klubben (eller snarare lånade för klubben). Trots ökade intäkter från TV, marknadsföring och sponsring ökar skulderna, tack vare den massiva räntebördan som belastades klubben vid deras övertagande. Broughton framstår som en genuin och sympatisk människa som hittills har gett trovärdiga och genomtänkta svar, men känns inte det igen från tiden då jänkarna paraderade in i klubben och lovade guld och gröna skogar? I grund och botten är han anställd av jänkarna för att sälja klubben. Det innebär givetvis att han gör allt för att ge dem bästa möjliga deal. Så uttalandena om att försäljningen ska vara för klubbens bästa låter duktigt ihåliga. Och Purslow? Vet någon vem han anställdes av? Var det jänkarna eller bankerna? Oavsett vilket har inte heller han klubbens bästa för ögonen. Dessa fyra personer styr klubbens framtid och jag litar inte ett skvatt på någon av dem.

Rafa då? För mig är han otvivelaktigt den person i klubben som supportrarna kan identifiera sig mest med och som i störst utsträckning vill deras bästa och värnar om klubben. Om vi hade haft en manager utan ryggrad som inte tagit strider med klubbledningen, hur mycket hade vi vetat om klubbens ekonomiska situation då? Hur länge hade jänkarna fått dränera klubben på dess resurser? Hur många nyckelspelare hade sålts för att betala av skulderna? Hur länge hade Rick Parrys inkompetens fått omgärda varje nyckelbeslut? Om han lämnar klubben är jag rädd för att klubbledningen anställer en svag manager som inte kan stå upp emot dem och som blir en marionettdocka de kan leka med under den period som känns livsavgörande för vår framtid.

Rafa är, som ovan beskrivet, långt ifrån ofelbar, vilket han erkänt under säsongens gång. Men det innebär ju inte att han har tvivelaktiga avsikter. Han har haft otaliga möjligheter att lämna klubben tidigare, men tackat nej. Han har valt att stanna kvar hos oss trots att han arbetat med en hand bakbunden. I mina ögon finns ingen anledning att tvivla på hans syften. Jag förstår att vissa supportrar tappat tålamodet med honom, men att hävda att han inte lämnar självmant för att han ska få sitt "golden handshake" tror jag inte ett skvatt på. Om det hade handlat om pengar hade han varit borta för länge sedan. Det handlar om klubbens ambition, kanske lite för mycket ibland. Jag gillar inte att han ställer krav på att få 4-5 nya startspelare när det så uppenbart är omöjligt innan klubben byter ägare. Om han ser sig själv i klubben på lång sikt borde han bita ihop och acceptera att han den här sommaren som mest kommer få investera det han säljer för och sluta flörta med Juve. När nya ägare kommer in får han hoppas på att de vill behålla honom och har pengar att investera.

Som ni säkert märkte handlade sammanfattningen ganska lite om vad som presterats på planen, utan istället mer om det som försiggått utanför densamma. Det är ingen slump. Vad som har hänt och kommer att hända utanför planen anser jag vara oändligt mycket viktigare än det som har skett och kommer att ske på planen. Vi kan diskutera tränarfrågan i all oändlighet, men den kommer aldrig att bli viktigare än ägarfrågan. Och dessa två frågor är oerhört tätt sammankopplade. Jag vill fortfarande ha kvar Rafa, men jag tvivlar mer och mer på att det är den bästa lösningen för klubben. Samtidigt finns det stora risker med att de går skilda vägar.

Jag har inga exakta svar och jag utmanar den supporter som har det att framföra dem. De som står på barrikaderna och ropar IRWT och IRWDT förbehållslöst och utan eftertanke är i princip lika fel ute. Vår framtid är inte så enkel. Den är så oerhört komplicerad i den meningen att klubben har målat in sig i ett hörn och inte verkar kunna ta ett enda beslut utan att det får negativa konsekvenser på något område. Det enda konstruktiva vi kan göra är att respektera varandras åsikter och diskutera på ett nyanserat och reflekterande sätt. I slutändan vill vi samma sak och står för samma sak: Kärleken till LFC. Och den får aldrig dö, oavsett vad som händer med klubben.

YNWA

Tony Wågman
tony.wagman@liverpoolfc.nu